Annas värld

Igår hände det som man verkligen inte ville skulle hända…Hugo fick epilepsianfall =( Igår var det exakt på datumet 4 månader sedan sist…18e Juli sist och nu 18e Nov.

Hugo var på förskolan igår och det hade gått bra förutom att han sovit och ätit lite sämre än vanligt sa dom men annars en glad och pigg kille, efter föris var jag och Hugo med hem till hans kompis för playdate vilket också gick bra. Men märkte att han började bli riktigt trött strax efter 16 och så då blev det dags att gå hem! Väl hemma var han jättetrött men kändes inte varm…så tänkte att han skulle få äta tidig middag och sova tidigare än vanligt.

När han hade ätit sin mat och satt i stolen märkte jag att han började bli konstig och hacka tänder och darra och blev blå om läpparna och händerna. Samtidigt kom min mamma hem till oss och vi kollade temp och då hade han 39,3 i feber. Febern måste gått upp bara på några minuter…så det var feberfrossa han hade.  vi gav honom ipren och han blev lite lugnare och satt med mamma i soffan och tittade i en bok en stund. Ca en halvtimma efter han fått ipren så kom anfallet…han blev helt slö i kroppen och blicken var snett uppåt och han var helt okontaktbar, vi gav han akutmedicin och ringde 112 för ambulans. Det går inte med ord att beskriva hur det känns att se sitt barn helt medvetslöst utan att få kontakt…panikkänsla…. Hugo andades väldigt dåligt när han fick sitt anfall så man blir rädd att han inte ska andas alls, det ser förstås jätteläskigt ut.

Akutmedicinen hjälpte först inte, tror hans anfall höll på i  minst 15 min, men precis när ambulansen kom så vaknade han till och som vanligt snedtände han på medicinen och var helt galen när vi åkte in, skrek och slängde sig och ville bitas m.m. Väl inne på akuten var det Hugos vanliga läkare som jobbade och han blev undersökt och det tog kanske 15-20 min och så fick han ett till anfall och man gav honom mer medicin och sedan ännu ett till och man fick ge ännu mer medicin. Han fick mer medicin på kortare tid än han någonsin fått sa hans läkare…Sedan somnade han och då är det i princip som att han är sövd.

När den största mängden av medicin började gå ur bestämdes det att han skulle få dropp med midazolam vilket är krampmedicin som han då får in i blodet hela tiden. Risken att han skulle få fler anfall var för stor om man inte gav någonting tyckte läkaren. Det är jättejobbigt när Hugo får det droppet för han snedtänder som sagt på det och att ha han i ett rum på sjukhus uppkopplat med slang från dropp är helt kaos…

Jag fick åka hem igår med Belle och sova hemma för det går inte att sova där med henne. David och hans mamma var kvar på sjukhuset och hjälptes åt med Hugo, han har tydligen inte sovit någonting utan mest bara varit vaken och galen…även haft hög feber och blivit förkyld. Feber triggar verkligen anfall suck…

Vi får se nu vad som händer framöver och hur planen kommer se ut, man vågar säkert inte trappa ur hans dropp ännu förrän febern börjar gå ner skulle jag tro. När man har såpass stark krampmedicin på dropp så kan man nämligen inte bara ta bort droppet pga att det ökar risken för anfall att ta ut det snabbt, utan man måste sakta trappa det vilket gör att han kommer få ligga där i X antal dagar nu.

Hans lilla hand…världens finaste lilla kille, du har det inte lätt just nu min lilla Hugo men vi ska kämpa oss igenom det här..

<3