Så tror jag att det är när det gäller både små och stora saker. Sitter just nu hemma och tänker på vad mycket kul jag skulle gjort den här veckan om inte Hugo fått magsjuka…en liten onödig sak, läget är ju som det är och det här är ju bara en liten struntsak i det stora hela!
Det gäller även större saker i livet. En sådan sak som att Hugo har sin sjukdom, det kan man ju älta i huvudet hur mycket som helst vilket inte heller gör situationen annorlunda. Jag hade ju en gång en frisk liten bebis…Hugo föddes som en 10 poängare och han följde sin kurva fint på BVC, han var inte tidig med saker men han var aldrig onormalt sen heller. Men så kom den där dagen då allt bara rasade…Hugo var drygt 8 månader och fick då sin diagnos Tuberös skleros. Kommer det någonsin en dag då man släpper tanken på hur det ”borde” ha varit? Hur man hade ”tänkt” sig att det skulle vara?…
En dag i taget är vårt måtto!
Kram till er alla!
Åh, så hög igenkänning. Jag hade också en frisk liten bebis en gång…Det är ju så det borde ha varit. Du är inte ensam!
<3