Annas värld

Mardrömsbild på älskade lilla Belle…

Nu är det ungefär ett år sedan som jag började blogga…Funderade lite på det och vad som egentligen var anledningen till det….Såklart var det ju allt med Hugo och det vi gått igenom och går igenom med honom som vara själva anledningen. Men anledningen till att det verkligen blev en blogg och varför den startades var faktiskt pga Belle…

När Belle flyttade in i min mage så kunde vi inte riktigt våga glädja oss förrän då vi gjort ett moderkaketest för att se så hon inte bar på samma sjukdom som Hugo. Det fick vi svar på i veckan 15, det visade sig att bebisen i magen var frisk och jag minns så väl att samtalet om det kom när vi låg inne på sjukhuset med Hugo efter ett stort anfall. Det var sån lättnad och äntligen började man längta!

Så kom hon till oss en varm sommardag i juni och var helt underbar såklart! Jag minns att man observerade hennes beteende mycket väl där i början. Oron att något ska vara fel är så mycket större när man har en sån historik vi har. Jag minns att jag såg att hon ryckte till med hela armarna några gånger när hon sov…och då tänkte jag ”Herregud, det där skulle verkligen kunna vara epilepsi” Men tur det inte är det för hon är ju frisk….

Sedan såg även David detta vid något annat tillfälle och vi båda intalade oss att det nog inte var någonting men ändå började man bli lite orolig…En dag när Belle var ungefär 2 veckor så bestämde vi oss för att åka till stranden och träffa några kompisar. Vi kom aldrig så långt. I bilen somnade Belle och jag satt där bak med henne och Hugo och då började hon rycka för fullt i armarna. Det såg PRECIS ut som någon typ av epilepsianfall, David körde åt sidan och stannade bilen och tittade han med. Vi till och med filmade det och PANG så bara föll allt…..Det som hände kändes helt sjukt och vi var helt säkra på att hon hade haft ett anfall. Vi åkte direkt till barnakuten istället för stranden…Den känslan som man hade då var så ångestfylld och hemsk så jag kan knappt beskriva den med ord….Jag bara grät och grät och grät….

Läkarna tittade på filmen och försökte lugna oss med att dom TRODDE det var något som heter ”Benign infantil sömnmyoklonus ”…Men att tro något i den stunden hjälpte verkligen inte för vi var såklart helt säkra på att det var det värsta. Vi blev inlagda på barnavdelningen för utredning och allt kändes som en upprepning av det vi gått igenom med Hugo och det var så fruktansvärt så jag inte ens ville leva. Det skulle inte gå med TVÅ sjuka barn, det var det enda som ekade i huvudet hela tiden och man tänkte att epilepsi kan man ju få av hur många anledningar som helst så självklart kan hon ha någon annan sjukdom som gett henne detta….

Det blev tre nätter med totalångest på sjukhuset tills man med säkerhet kunde skriva av och verkligen säga att det inte var epilepsi. Belle var uppkopplad med ett slags EEG under tiden vi var inlagda och det var så mycket som blev fel och knasigt med detta. Long story om dessa dagar….jag minns i allafall att den sista natten när jag låg i sjukhussängen så tänkte jag att ”om det här slutar väl så ska jag starta en blogg”…Det var bara en sån tanke som dök upp i mitt huvud.

När vi fick åka hem från sjukhuset så var vi så lyckliga och svävade verkligen på moln….Att vår lilla Belle var frisk var helt underbart! Obeskrivligt och man fick verkligen livet tillbaka! Det går inte att beskriva den känslan…..Tiden gick lite efter det och jag tog inte tag i någon blogg…ni vet hur det är när saker blir ”bra” och man glömmer det man tänkte när man var i totalångest. Men så bestämde jag mig för att verkligen göra det och ja….Here we are…Ett år senare!

Det som Belle hade kallas för ”Benign sömnmyoklonus” och det är något som barn kan få när dom är spädbarn. Det innebär att dom gör skakningar med armar och ben när dom sover, detta försvinner efter barnet fyllt ca 4 månader och är ofarligt. Vi fick veta att det är väldigt ovanligt att spädbarn ”drabbas” av detta så det känns ju galet att just jag och David som har Hugo skulle få ett barn som drabbas av just detta….Tur nog att det ändå var just det och inget annat som Belle hade!

<3