Annas värld

Pippi var med till akuten…

Somnade bredvid Pippi i sin säng på avdelningen igår kväll….

Hos pappa….

Och så hamnade vi där…där vi absolut inte alls vill vara. Hugo var dålig igår men ingen feber så jag försökte underhålla honom med lite lek och film under dagen. På eftermiddagen kom David hem och tog över för jag skulle ner på stan för att fika en stund. Efter ca en halvtimma ringer David och säger att  Hugo har fått ett anfall…ett stort, han hade fått akutmedicinen och hans feber hade gått upp till 41 grader på bara 20 min….Hur kan febern vara så snabb och aggressiv? Ofta så för Hugo…

Jag fick panik och sprang hem…kändes som benen var tunga som bly, trodde man skulle få superstyrka i en sån situation och inte alls så här men men…Väl hemma så ligger Hugo och sover men det känns oroligt…Han vaknar och återigen blir det anfall, spya och medvetslöshet. Ambulansen kommer och Hugo och David följer med in till barnakuten. Vi hade tur och hade nära och kära här som kunde hjälpa med skjuts och passning av Belle….Hugo fick åter anfall framme på akuten men där fick man stopp på det med hjälp av mer medicin.

Natten har vi spenderat på barnavdelningen…knappt sovit någonting för vi velat ha kontroll på Hugo. Hans feber var uppe på 40,4  inatt men han klarade sig från anfall då…Han har fått maxdos av alvedon och ipren sedan igår….en vanlig förkylning är ofta ingenting för många barn medans det för Hugo kan sluta så här illa…suck..

Nu har vi fått åka hem på permission vilket känns skönt…slippa sjukhuset…men Hugo är fortfarande febrig och vi vet ju att febern kan sticka iväg flera grader på bara några minuter….Det är just då det blir större anfallsrisk så man är orolig och släpper inte honom med blicken ens en sekund.

Fina, lilla Hugo….Återigen funderar man på varför han ska behöva gå igenom allt det här? Varför han ska behöva vara sjuk?….Älskade lilla kille! För dig gör vi allt!

<3