Annas värld

Jag har lite ont i nacken idag, sov i en dålig ställning tror jag för vaknade och hade jätteont inatt. Känns så obehagligt att få ont i nacken/axeln för det påminner om när jag fick facialis pares, eller ansiktsförlamning som det också kallas.

Det var i November 2010 som jag helt plötsligt började få jätteont i nacken och strålande smärta upp bakom örat, det blev bara värre och värre och jag trodde själv att det var nackspärr eller något liknande. Jag sov ingenting den natten då det började göra ont, dagen efter åkte jag till jobbet och hade fruktansvärd smärta hela dagen, på tunnelbanan hem hade jag så ont så jag grät. Trodde fortfarande att det var normalt att ha så ont när man hade nackspärr eller liknande, på kvällen tog jag värktabletter och även voltarenkräm. Jag minns att jag tyckte att det kändes som jag inte hade så mycket känsel i ansiktet men trodde det var pga krämen, att det var för att den började värka. Sedan somnade jag och sov hela natten, när jag vaknade kom chocken! Halva ansiktet var helt förlamat, jag kunde inte stänga ögat inte röra en enda muskel. Fick såklart panik och ringde David som inte svarade, ringde sedan min bror som är läkare och han satte diagnosen Facialis pares direkt men sa att jag måste åka in till akuten direkt. Åkte till Danderyd och fick komma in direkt, David mötte upp mig där och jag bara grät och grät. Blev undersökt av läkare och dom gjorde massa neurologiska tester.

Varför jag fick facialis pares kan ingen svara på, oftast är det äldre som får det, man kan få det av borrelia från fästingar och det är nog det jag tror själv är mest troligt att jag fått det från.  Jag var sjukskriven i flera månader och mådde så fruktansvärt dåligt…jag fick tejpa ner ögat som inte gick att stänga eftersom det blev så torrt annars, hade problem med ljud eftersom ljuddämpningen inte fungerade på ena örat så allt lät fruktansvärt högt, det var svårt att äta med bara en halvt fungerande mun osv…plus att det självklart var extremt jobbigt att man såg ut som man gjorde och fick ständiga blickar när man var ute.

Facialis pares innebär att kranialnerven n. facialis inte fungerar, jag fick en inflammation/infektion i den och därav den fruktansvärda smärtan och det gjorde så att den inte fungerade, tänk att en nerv styr så otroligt mycket! Ingen kunde svara på om det skulle gå tillbaka eller inte, vissa som får det blir aldrig mer bra och för vissa så kommer funktionerna tillbaka. Jag hade sådan tur så jag blev bra igen, jag träffade en jättebra läkare som verkligen förstod hur jobbigt det var men det fanns ju tyvärr inget man kunde göra för att läka det utan man fick bara låta tiden gå. Under våren 2011 började jag jobba 25 % och sakta sakta minns jag att små muskler i ansiktet började komma tillbaka! Det var en sån stor lycka så det inte går att beskriva, man fick verkligen livet tillbaka!

Höger ansiktshalva helt ofungerande, bild från 2010/2011

Min Rehab-hund Killer

Min kompis Daniel har en liten hund som heter Killer som jag lånade massor under sjukdomstiden, han var verkligen min tröst i livet då, jag kallar han min Rehab-hund för tror han hjälpte till för att heala och göra mig frisk igen <3

Jag har små små men från facialis paresen i ansiktet som mest är jag själv som ser och märker, absolut inget som stör, men det påminner såklart alltid om vad man gått igenom! Man vet aldrig vad som händer här i livet så en dag i taget är en bra filosofi!!

<3