Annas värld

Det var verkligen skönt att äntligen få träffa E igen! Vi har fått många bilder från hur dom har det på sjukhuset osv men det känns alltid bättre att verkligen vara där på plats för att kunna verkligen förstå. Nu har E varit i Huddinge i 1 månads tid pga att det blivit så mycket komplikationer från hans stora operation, vätska i lungorna och hjärtsäcken m.m. plus en seg infektion som inte velat försvinna. Nu äntligen känns det som det börjar vända och man vågar hoppas att han kanske ska få komma hem snart!

Det är fruktansvärt jobbigt att vara inskriven på ett sjukhus i en längre tid…sjukhus gör en sjukare på något vis, man får inte så mycket ny energi och hopp utan det blir liksom som en liten bubbla man lever i när man är där, en vidrig bubbla av väntan på ronder och väntan på jobbiga provsvar…

Det gör verkligen ont i hjärtat att E ska behöva gå igenom det här, att någon så ung som han ska drabbas av en så fruktansvärd sjukdom…när man är mitt i livet ska man inte ligga på ett sjukhus och uppleva så mycket smärta…Det finns inget mer passande att säga om det än, Fuck cancer! Man kan sitta och fundera så mycket på livet och varför vissa blir drabbade av så mycket hemskt och vissa inte alls…varför skulle E bli sjuk? Och varför skulle Hugo bli sjuk? Det blir man såklart inget klokare av… Men hursomhelst så är dom båda dom starkaste kämparna i världen och jag imponeras jämt och alltid av deras styrka <3

Everything is possible!