Om man går tillbaka ca 1 år i tiden så fanns inte Belle i våra liv, inte ens i min mage. Jag har för mig att det var någon gång i november som vi fick redan på att hon hade flyttat in! Det var mitt i en jobbig tid då vi fått reda på att E hade cancer…det var mycket känslor då och man mådde såklart inge bra. Vi vågade inte heller riktigt ta till oss att jag var gravid, det pga att det ändå fanns en risk att även det barnet kunde bära Hugos sjukdom trots att vi kollat att vi själva inte har sjukdomen..
Vi bestämde oss för att göra ett moderkakstest vilket innebär att man sticker in en lång nål genom mammans mage och in i själva moderkakan, och sedan ”pumpar” man ut lite substans som sedan skickas till labb för att kontrollera att inte det barnet har samma genfel som Hugo. Vi åkte till Uppsala när jag var i vecka 12 och utförde testet, det gick bra men gjorde lite ont. Det värsta efter var väntan på att få svar, det tog ca 3 veckor, hade det då varit något fel på barnet hade man varit i vecka 15 vilket är ganska långt gånget kan jag tycka.
Jag minns att jag var på sjukhuset med Hugo då dom ringde från Uppsala med beskedet, Hugo hade fått ett stort anfall några dagar tidigare och vi var inlagda. När jag fick veta att han syskon i magen var friskt så grät jag massor med glädjetårar och ringde David direkt…
När det var dags för ultraljud i vecka 18 så låg vi även då inlagda på barnkliniken på sjukhuset med Hugo…det var verkligen mycket så under våren. Hugo hade blivit sjuk med hög feber och lunginflammation vilket gjort att han fick anfall av den höga febern. Alla i familjen blev smittade och vi fick feber och halsont hela högen. Dagen då det var ultraljud var David tvungen att jobba och jag hade massa feber när jag gick från barnavdelningen iväg till mödravården. Inte direkt lika mysigt och romantiskt som det var den första gången vi gick på ultraljud när Hugo låg i magen… hur som helst hade vi bestämt att inte titta vilket kön det var den här gången eftersom det kändes så obetydligt bara bebisen var frisk. Allt såg bra ut och jag frågade aldrig vad det var för kön men jag var helt säker på att jag hade sett själv att det var en liten kille.
Tiden gick och det var en mycket tyngre graviditet den här gången än med Hugo. Jag gick upp mer i vikt och hade mer ont i ryggen. Såklart är det stor skillnad också att ha ett barn som man måste ta hand om samtidigt man är gravid än då man väntar sitt första barn och har mer tid att ta hand om bara sig själv.
